evareflekterar

2010 blev ett år då min lilla värld vändes upp och ned i mångt och mycket. Separation, nya möten, hastig sjukdom och död, nya åtaganden och ansvar. Ofta har jag ställts inför utmaningar som drivit mig fram till randen av min förmåga, både privat och professionellt. Så här i början av 2011, det nya året då förhoppningsvis livet kommer att plana ut en smula, känns det nödvändigt att stanna upp och ställa sig frågan: vad är viktigt i livet, vad vill jag göra och tillsammans med vem? 

Mitt hus är ute till försäljning och det ser ut som att det kan hända saker på den fronten i veckan som ligger framör oss. Den nya lägenheten står tom och väntande på att fyllas av värme, skratt, kärlek, samvaro, samtal, dofter, vila och stimulans.  Ni ska veta att jag är en lyckligt lottad kvinna med kärlek och värme omkring mig. Mina barn, som är rara och kloka individer, står för en grundtrygghet i min tillvaro. Jag hoppas och tror att jag är trygghet för dem. Den man som under året blivit min självklara kärlek har visat sig finnas där, både i 7 sorger och åtta bedrövelser och i glädje och medgång. Detta blir till förhoppningar som spirar i hjärta och sinne.

Hoppas att någon därute känner igen sig i mina relektioner och kanske får någonting ut av att läsa.
Lev väl och le mot dig själv i spegeln.

//Eva