evareflekterar

Jag har det (ibland) tvivelaktiga nöjet att till min profession vara chef. Jag har fått ett förtroende som jag måste återerövra varje dag. Att jag inleder med mitt chefsskap, mitt arbete är ju typiskt för den svenska horisonten och jag är antagligen just typisk. Detta är en stor del av min vardag. Jag tror mina medarbetare vet det. Jag har därtill det närmast magiska nöjet att vara förälder till två underbara människor. Så olika varandra och ändå, de kommer strypa mig, båda lika mig. De är modiga männsikor som går sina egna vägar. De är kärleksfulla, nyfikna människor som inte väjer inför livets krångligheter och utmaningar - de antar dem med tänderna blottade och jag står bakom dem. Jag älskar dem djupt och utan förbehåll, de är mina ungar och jag gör vad som krävs. Jag tror de vet det. Jag lever med en man som låter mig vara den jag i grunden är. Jag behöver inte be om ursäkt för mitt väsen, min ambition. Han vet ännu inte på långa vägar allt vad kartan Eva innehåller. Jag hoppas han vill veta, att han känner lockelsen i utforskandet: Min önskan är hans överraskelse, förundran. Jag älskar honom. Jag tror han vet. er Eva