evareflekterar

Det finns tre män och en ung kvinna i mitt liv som på helt olika sätt äger mitt hjärta: mannen jag lever med, som jag gärna kallar min man - även om vi inte är gifta. Lasse, jag äger dig inte men jag älskar dig, jag utvecklas av dig. Min son som idag är en vuxen, ansvarstagande, klok, charmig och kärleksfull man. Han gör mig stolt. Han har tagit sina egna vägar och idag kan jag som hans mamma konstatera att det jag försökt att ge, det ger han nu tillbaka. Johan, älskade unge! Min dotter, denna unga, vackra, mjuka, intelligenta varelse som vuxit upp till att bli en person som det ska bli mycket spännande att få följa. Vilka vägar du än väljer att gå Susanna känner jag mig trygg i vetskapen om att du gör rätt. Jag finns här för dig, alltid. Min pappa Bengt, en gång så stark, så orädd så stolt och glad. Idag kämpar du för ditt liv, så skör men ändå seg. Du har alltid funnits där för mig, på ett behörigt avstånd, men ändå alltid stöttande. Nu försöker jag stötta dig, På mitt sätt. Just nu handlar det om att du överhudtaget ska ha en chans att överleva. Jag frågar, ifrågasätter, krånglar och är förmodligen ordentligt jobbig för vårdapparaten. Pappa, vad som än har varit för längesedan ska du veta att jag står vid din sida. Igårkväll när jag strök din panna och du tittade mig djupt i ögonen kände jag den djupa kärlek som finns mellan oss, mellan far och dotter. Jag behöver den ännu ett tag. Vi behöver oss, varandra ännu ett tag.

Dessa människor gör mig säker på att kärleken övervinner allt, men samtidigt osäker på hur ända in i hela friden man egentligen ska leva för varandra. Att älska handlar mycket om att respektera, att uppmuntra, att bry sig om - men det handlar också om att lita på, att i viss mån lämna ifred. Jag försöker här beskriva en balansgång som är hart när omöjllig. Min osäkerhet ligger mig ofta till last, men jag hoppas samtidigt att den leder till blottor, till öppningar och utveckling. 
/er Eva