Ibland behöver man se andra för att se sig själv
Idag träffade jag min bror helt kort. Vi var på samma föreläsning. En pensionerad gudsman berättade om hur han under åren haft kontakt med långtidsdömda fångar i form av 30 dagars retreat- Fångar som småningom insett att de inte är ett med sina gärningar. Det var intressant, men det som nu så här efteråt bråkar mitt sinne är mötet med min bror Anders.
Jag har allt man kan önska, han har nästan ingenting.
Jag har hälsan, underbara barn, en ljuvlig man att älska och bli älskad av, ett utmanande och välbetalt arbete.
Anders lever i ohälsa, missbruk, sociala svårigheter, inget arbete, ingen inkomst.
Det Anders har, det får ingen någonsin glömma, är ett intellekt som överlevt alla påfrestningar. Han är en allmänbildad och intelligent människa men utrustad med ett synnerligen dåligt självförtroende. Så olika kan lotterna bli i livet för två syskon som kramats och uppfostrats av samma föräldrar.
Kramar
/Eva
pågående
en känsla av overklighet, men ändå så påtaglig
en visshet, men omöjlig att förstå
krävande, hettande, tärande, längtande, gnagande, gungande
pågående?
avvärjande..
paus
