Ibland behöver man se andra för att se sig själv
Idag träffade jag min bror helt kort. Vi var på samma föreläsning. En pensionerad gudsman berättade om hur han under åren haft kontakt med långtidsdömda fångar i form av 30 dagars retreat- Fångar som småningom insett att de inte är ett med sina gärningar. Det var intressant, men det som nu så här efteråt bråkar mitt sinne är mötet med min bror Anders.
Jag har allt man kan önska, han har nästan ingenting.
Jag har hälsan, underbara barn, en ljuvlig man att älska och bli älskad av, ett utmanande och välbetalt arbete.
Anders lever i ohälsa, missbruk, sociala svårigheter, inget arbete, ingen inkomst.
Det Anders har, det får ingen någonsin glömma, är ett intellekt som överlevt alla påfrestningar. Han är en allmänbildad och intelligent människa men utrustad med ett synnerligen dåligt självförtroende. Så olika kan lotterna bli i livet för två syskon som kramats och uppfostrats av samma föräldrar.
Kramar
/Eva
Vilken fin och ömsint beskrivning av din bror! Man blir berörd!
Håller med Lia, mycker fin skrivet av en fin människa .
Fint skrivet av en fin människa <3
Hej!
Jag vet inte om jag ska övertolka dina ord eller om du bara använder ett uttryck. Livets lotter... det finns alltid en förklaring till ett missbruk, om det nu är självförtroende eller självkänsla som spökar har de budskapen om att inte duga sin källa. Som en intressant psykoanalytiker skrev, människan är en berättelse. Det finns alltid en förklaring till varför någon måste förändra tillvarons villkor med objekt, aka missbruk. För att komma ur sitt missbruk måste man jobba med (bl a) det, tyvärr ger villkoren dikterade av din granne socialchefen inte alltid förutsättningarna för det. Hoppas att det inte är fallet i Anders fall.
Allt gott till er båda!
Vilken fin bild!
Jag tänker på mig, och min egen bror. Utåt sett är vi nog ganska lika. Till och med utseendemässigt. Vi har båda bra jobb, fin familj, två barn...
Ändå, när man skrapar under ytan, är vi diametralt olika.
