behöver andas nu

Jag förstår vad som hänt redan när polisbilen stannar utanför..de ringer på, två polismänniskor som kommer med dåliga nyheter."Handlar det om Anders?" frågar jag. "Vi har tråkiga nyheter, får vi komma in?" De kliver in i köket, sätter sig ned, skruvar på sig och levererar: "tyvärr kan vi meddela att din bror hittades död för några timmar sedan." Detta har jag på flera sätt varit beredd på i nära 25-års tid, men ändå stelnar jag. Jag har fått likadana besked flera gånger förut och alla dessa; morfar Karl-Erik, en tidigare sambo Lars G S, mormor Karin, en nära körkamrat Jocke, min djupt älskade mamma Mona som så hastigt gick bort i somras...tårarna trillar ner för kinderna och alla sorgekänslor slår in i mellangärdet med full kraft. Anders är borta. Min storebror som vid tolv års ålder köpte mig ett dockskåp för sin första lön som tidningsbud. Min vackre, smarte storebror som hade ett sånt förunderligt sinne för skönhet, som tecknade så fantastiskt, som lärde mig älska Zappa. Anders du fattas mig, tro absolut ingenting annat. Jag har förbannat ditt missbruk, dina olater, ditt sätt att bara dyka upp när det krisar..men du fattas mig. Ingen som du har förstått min oro för mor och far, ingen som du har förstått mig och min rastlöshet, min strävan..du kallade mig en gång nyligen för din drottning. Du var min älskade storebror vad du än hittade på, mammas lilla pojke, pappas rejäla grabb. Tro ingenting annat brorsan. Idag i Sandvik kände jag dig där, bredvid mamma i träsoffan framör stugan på kullen. Ni två är i en annan dimension nu, hoppas ni är tillsammans utan oron, utan smärtan. /er Eva

Kommentarer
Postat av: Jeppe

Inte ofta man blir rörd av att läsa ett stycke. men nu blev jag det. mkt

2011-05-05 @ 00:02:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0